Jag måste be om ursäkt för all denna väntan ni fått stå ut med på nästa kapitel, som jag lovat publicera.
Sanningen är den att jag har haft så otroligt många bollar i luften samtidigt och att jag helt enkelt var tvungen att jonglera klart med skolarbeten innan jag kan fortsätta med att skriva på Beilieve This. Jag vill ju så gärna skriva, och ni vill ju så gärna läsa. Därför lovar jag er! Jag har inte slutat! Jag har bara blivit tvungen att prioritera skolarbetet och mitt eget liv framför skrivandet på romanen.
Men nu mina kära vänner börjar dessa eviga skolarbeten ta slut och det betyder att jag komemr att få mera tid till att skriva! Wohoo!
Dock är det inte så enkelt. Jag måste samla tankarna, hitta inspirationen igen efter alla dödande skolarbeten.
Eftersom Justin är en av huvudkaraktärerna i min fan-fiction, så är det ju inte så konstigt att det oftast är just från honom som jag får inspiration till att skriva. Det faktum att han blivit mittpunkten för en massa dåligt skvaller de senaste veckorna gör att jag irriterat mig på hur media så fruktansvärt mycket....vilket i sin tur har betytt att jag tagit ett steg från skrivandet för att få en vidare bild på situationen om vad jag egentligen skriver om.
Samtidigt så har det också de senaste veckorna gått i berg- och dalbanor i mitt eget känslomässiga liv. En dag kanske jag legat i sängen och gråtit över hur patetisk jag känt mig för att jag tappat bort en strumpa. En annan vecka kanske jag hängt med vänner flera dagar i rad och bara haft så underbart roligt att jag aldrig skulle kunna tänka mig att någonsin logga in på facebook igen då mina vänner är såååå mycket underbarare i verkligheten. Förstås finns det också de tillfällen då det blivit dags att lägga sig och jag ligger där i mörkret i fosterställning och saknar någon så innihelvete och kan inte förstå hur jag någonsin ska kunna somna till den tanken. Hur förjävligt är inte hopplös kärlek när den är på armlängds avstånd och alldeles verklig?
Nu hoppas jag ni fått en liten insikt i vad jag sysslat med istället för att skriva. Jag vill så gärna fortsätta skriva om Kim och Justin. Men att kladda ner deras tankar och känslor när mina egna trampar mig på nerverna och går över huvudet på mig, då blir man bara tvungen att ta en sak i taget.
Förhoppningsvis ska ni inte behöva vänta allt för länge. Jag vill inte lägga ut ett datum på när nästa kapitel är klart, då det då kallas DEADLINE. Ordet deadline är min värsta fiende efter alla skolarbeten. Så jag håller mig till att lova att det kommer ett kapitel.
Ha det fint!
Lev livet medan jag skriver vidare på nästa kapitel.
Killen/Tjejen ni gillar kanske väntar på er. ;)
// Väggblomman <3
